de skriker och flyr i en mardröm igen

 
 Lite kent, lite oprovocerade tårar, lite ensamhet och alldeles för många cigaretter på trappan.

summer plans

Jag har lyckats boka upp nästan varenda vecka under hela sommaren. Är ni också sådana som vill göra allting på samma gång och inte missa något enda litet äventyr? Sådan är i allafall jag och jag har inte riktigt bestämt mig för om jag älskar min schemalagda sommar eller om jag hade velat ha den lite mer spontan. Men å andra sidan, hur spontant är det inte att nästan på skämt skicka in en ansökan till peace om funktionärsjobb och få det en timma senare? Och jag kommer att hänga på mina favoritställen hela sommaren och med mina favoritmänniskor. Blir inte mycket tid i Vänersborg detta år. Jag kommer att befinna mig på hultsfredsfestivalen, på peace and love, i göteborg, i stockholm och i borlänge igen. Plus att jag förhoppningsvis ska hinna med att fixa körkortet.





she's stuck in her daydream




Spenderar kvällen med drömmar och framtidsplaner som aldrig kommer att förverkligas. Vad gör ni?

distance


sometimes life just happens

Ligger och läser gamla blogginlägg och minns hur dåligt jag mådde vid den här tiden, och hela våren, förra året. Jag tror att jag mådde så himla mycket sämre än vad egentligen någon förstod att jag gjorde.

Jag är därför så himla glad att jag tagit mig upp. Jag är glad att jag lämnat människor som tyngde ned mig, bakom mig, trots att det tog emot och jag är även glad för en del som faktiskt gick självmant. Just nu lever jag livet som jag vill leva det och jag börjar nästan trivas med stillsamheten trots att det varit någonting jag alltid hatat. Kanske är jag klar med kaos, tragedier och rastlöshet och kan umgås med bara mig själv, se mig i spegeln och tycka om vem jag är och även lära mig jobba med det som jag vet att jag är dålig på.

Om mindre än två timmar fyller jag arton år (bitterljuv känsla där, ingen aning om ifall jag ska vara överlycklig eller skräckslagen) och jag har under de senaste ett och ett halvt året samlat på mig ett gäng helt underbara vänner som jag verkligen hoppas att jag kommer att få behålla. Ett gäng som nästan blivit som en familj med både dess fördelar och nackdelar och jag är så himla glad att jag träffat er. Love you guys.

Om det är dömt att misslyckas, vad gör du här då?


Jag har varit så fruktansvärt tankspridd de senaste dagarna. Lyssnar på musik och stirrar in i väggen och försöker rensa huvudet. Är en del saker där inne som behöver ordnas upp haha! Därför har jag kanske verkat lite off på bloggen också.

Nu ska jag kika på sex and the city och förhoppningsvis sova lite mer än några få timmar inatt. Love.

hit me first and I say it's the worst that I ever felt, In a broken heart

Klump i bröstkorgen och längtan.

one tree hill


by the morning they'll be gone

Ersätter sömnen med bright eyes och gråter av okända anledningar

this world makes you crazy

jag mår illa och är trött på att inte vara trött
jag vill inte sova själv så jag är vaken istället

Family values

Går sönder lite ikväll så vi hörs imorgon.


Hang you from the heavens

Den senaste tiden har jag tänkt så väldigt mycket på döden. Sedan i våras har ett flertal unga människor förlorat sitt liv här i närheten, människor som jag har gemensamma vänner med. Hela tiden ser jag på min facebooksida hur folk skriver kärlekstexter till deras döda föräldrar eller hälsar grattis på födelsedagen till himlen.

För en vecka sedan satt jag på en perrong och tände ljus för någon som dog där för tre år sedan. Han var en av mina närmaste vänners, vän och första stora kärlek och han försvann när han var lika gammal som jag är nu. Jag kände honom aldrig, jag visste att han fanns när han fortfarande var vid liv men jag kände honom aldrig. Trots det grät jag till hans minnesvideo på youtube och trots det får han mig att tänka på hur skört livet är. Det är skrämmande att ett enda snedsteg kan ta livet ifrån dig, eller från någon som du älskar.

Jag vet egentligen inte vad jag ville säga med det här. Kanske ville jag bara säga att vi bör ta vara på livet medan vi kan, kanske inte fundera så mycket på meningen med det utan bara njuta av det. Kanske ta vara på och uppskatta de människor vi älskar och bryr oss om, för att livet kan ta slut på ett ögonblick.

you feel like someone else's memory



Klockan börjar närma sig tolv och jag är fortfarande inte redo för sömn. Ligger nedbäddad i min säng, under mitt täcke men känner inte alls för att blunda och invänta morgondagen. Det var längesedan jag kände en sådanhär ångest inför skolan, vet ärligt talat inte ens varför. Är bara så otroligt jävla trött på rutiner. Ibland önskar jag att jag var en sådan människa som struntade i precis allting, som sov på olika madrasser, sprang omkring på gatorna i för höga skor och inte hade några måsten. Trots det vet jag att det är förlorade människor, ofta utan framtid. Ikväll önskar jag att jag var en förlorad människa. Jag önskar även att min säng var lite mindre ensam, eller åtminstone lite mindre så att ensamheten inte kändes så stor.  Förstår inte hur jag ska överleva ett och ett halvt år till av skolgång eller ett halvår till av mörker. Behöver lite ljus.

Men älskling vi var alla en gång små



"Minns du vår blodsed, våran lag? Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad?  Jag minns allt, som naglarna
mot glas men jag ser på din ängsliga hållning, din jagande blick att de känns att det är långt hem"


där alla dörrar var så tunga att de inte krävde lås



Vad var det du såg igår natt?
Du har nästan inga naglar kvar
Vad är det som tvingar dig att
bita sönder dem du har spart?

Och jag har ledsnat på att vänta
ärligt talat jag är trött
Du är TV-ögd, förändrad
du är gråtmild du ser rött

Jag har ledsnat på att vänta
på dom ständiga problemen med sömn
Behöver någon som behöver mig

- Jocke Berg

Utkast: Sept. 22, 2011

Be carful what you wish for 'cause you just might get it all

Jag hör ditt namn och det känns fortfarande, men inte lika tungt / oroa dig inte för mig, jag brukar låtsas att det var jag som utnyttjade dig



"Jag går i vinterskor på hösten
alltid förberedd för storm
jag kan tänka tills det knappt finns något kvar
jag har känslor utan uppehåll

när jag träffar gamla vänner
har jag ingenting att säga dem
de ställer för många frågor
och jag, jag bidrar inte med något

jag kan offra allt jag har för ingenting
ja, jag sträcker mig så långt det går
men jag behöver dig, kom hit och rör om
jag behöver något att skriva om

men Jag saknar dig mindre och mindre
jag har glömt dig en vacker dag."

all this fear falls away to leave me naked

Jag följer med dig hem ikväll för jag vill inte vara själv


family values

Pratade med en vän och nämnde att mina föräldrar inte bor ihop, fick svaret "så dina föräldrar är skilda? Får man fråga om det?" Jag vet att vännen inte ville något illa men jag vet att det finns människor (har haft diskussionen med ett flertal personer) som faktiskt tycker att det är fel att skilja sig, framförallt om man har barn.

 För mig har det aldrig varit konstigt att mina föräldrar varit skilda, eftersom de varit det i nästan hela mitt liv. även om det självklart finns det barn eller ungdomar som mår dåligt av att ha skilda föräldrar, tycker inte jag att man på något sätt ska se ner på människor som skiljs åt för att de inte älskar varandra längre, då det finns lika många barn och ungdomar som mår dåligt trots att sina föräldrar bor tillsammans.

Jag tycker den där åsikten om att "man borde försöka för barnets skull" är helt absurd. Ett barn kommer garanterat att må bättre av att ha skilda föräldrar än föräldrar som inte visar någon somhelst ömhet mot varandra, förmodligen bråkar och lever med varandra trots att det är mot deras vilja. Jag tror att ett barn måste kunna känna kärlek och trygghet i ett hem och om kärleken och tryggheten inte visas på föräldrarna tror jag inte att det spelar någon roll om de bor tillsammans eller inte.

Många tror att skilsmässobarn (hatar förövrigt det begreppet) på något vis är dömda till en dålig framtid. Som att det är större risk att barn vars föräldrar är skilda, kommer att börja knarka och slåss. Det är ju helt sjukt? Hur människor mår eller vilka personer de kommer att utvecklas till i framtiden har ingenting att göra med om föräldrarna bor ihop eller inte, det kan jag lova. Det handlar garanterat om större saker än så.

Självklart har allting för och nackdelar, jag menar det klart att det var jobbigt att ha väskan packad jämt när man var liten och det klart att det skiljde sig mellan hur det var hos mamma och hur det var hos pappa, det tänker jag inte förneka. Men att anse att jag, som "skilsmässobarn", skulle vara sämre än andra barn, eller ännu värre, att mamma och pappa skulle vara sämre än andra föräldrar, gör mig fruktansvärt arg. Därför att jag har aldrig under hela mitt liv känt att jag saknat något eller att andra barn haft någonting som mina föräldrar inte haft råd med (för självklart blir ekonomin sämre med en lön istället för två). Istället beundrar jag dem för att det kämpat hårt med att ta hand om mig och min bror, trots att vi kanske inte varit lättast att ta hand om när vi var små. Jag beundrar dem även för all kärlek, jag har aldrig någonsin under mitt liv känt mig oälskad eller mindre värd än någon annan.

haha fumlig och ful text men var bara tvungen att skriva av mig lite.

Tidigare inlägg
RSS 2.0